Fasta bokpriser?

Författarförbundets ordförande, Mats Söderlund, skrev igår i DN och föreslog fasta bokpriser.
En debatt om samma sak har även förts på Svensk Bokhandels hemsida strax innan.

I hälften av EUs medlemsländer har man fasta bokpriser, säger man också. Det i sin tur beror på det fransmännen kallar "det kulturella undantaget" - att kulturen inte är en "vara" som alla andra.
Och det är den naturligtvis inte. Samtidigt som den på ett sätt kanske är det. Eller man kan naturligtvis även betrakta den så.

Som jag uppfattar de svenska bokpriserna så har de gått ned. Min moster har alltid haft som riktmärke att en roman kostar ungefär lika mycket som en hela brännvin.
Googling ger att en flaska Absolut kostar 239 kronor på Systembolaget.
Och de flesta romaner kostar väl idag mindre?

Med det kan man konstatera att två "marknader" varav den ena blivit "fri", nämligen bokmarknaden, och den andra inte - spritmarknaden - har gått skilda vägar vad gäller prisbild.
Liksom att man i Sverige är beredd att se böcker som en vara som vilken som helst, men inte sprit. (Här skulle jag påstå att det i princip är tvärtom.)

I princip håller jag med Söderlund. Men jag tror för det första aldrig att hans förslag kommer att genomföras och för det andra är jag rädd att om det genomförs så hjälper det föga.
Litteraturen måste nog finna bättre vägar för att nå ut eller överleva än att hoppas på frysta priser.
Men jag kan även hålla med bloggaren Hans Persson om en sak: Författarna måste kunna försöka få betalt för nedlagt arbete. Men det finns ingenting i världen som säger att de faktiskt måste få det.
Väl medveten om att jag är inkonsekvent.

Fast låt mig ändå återgå till min jämförelse. Här är det Ricards och Ballantines som står på stapel på pall på Auchan till jul. I Sverige blir det väl Dan Brown och Johannes Keppler.

Det finns alltid minst två sätt att se på samma företeelse.

Hej.