lördag 14 november 2009

Hur man skapar en kulturnation

Mina barn arbetar med fransk litteratur i franska. De analyserar berättarperspektiv, tempusändringar och gestaltning.
De får uppgifter som att beskriva någon inifrån och utifrån, två porträtt - förenklat. Språket ska helst vara litterärt, åtminstone vårdat. De får uppgifter som att beskriva sitt rum med personifikationer. Sängen stod som en morrande hund i hörnet, typ. De gör inte det här en gång, utan genom hela grundskolan, om de fortsätter i gymnasiet fortsätter det där.
Dessutom läser de böcker som ingår i läroplanen, Nils Holgersson tex. Det är obligatoriskt.
Just nu går de i högstadiet.

2 kommentarer:

Jacob C sa...

Intressant med dina rapporter från den franska vardagen. Men dina barn går i en privat skola, inte sant? Det franska skolsystemet som helhet verkar väl inte mera framgångsrikt än det svenska, om man ser till internationella jämförelser? Dock fäster man nog än så länge större vikt vid den litterära kanon.

Karin S sa...

Jo, det går i en privat skola. De BRA statliga skolorna ger samma sak men de mindre bra är det mer osäkert med. Och hur många de är av det totala antalet törs jag inte säga.

Skolsystemet som helhet skulle jag säga är mindre framgångsrikt än det svenska, i alla fall om man tittar på studier som PISA.
Men för den fungerande delen påstår jag att det är betydligt bättre.

Det är fler som slås ut helt här och det ger förstås utslag i undersökningar - med all rätt.

Utöver kanon fäster man större vikt vid språket i sig. En annan tydligare (men inte heller alla gånger så lyckad i praktiken) ambition är väl den att göra alla till franska medborgare i första hand, och religiösa, etniska och så vidare i andra hand...