fredag 29 januari 2010

Äldre judiska kvarter

med jädrigt snygga små hus i orientaliserande stil, som Beddan kunde skriva. Inspirerade av Egypten i 1800-talets fria stilblandingar. Typ.

Såna här kan få mig att vilja ta upp arkitekturen igen! Tänk att få rita små snygga monument!

20 kommentarer:

Inre exil sa...

Aj Karin vilka fina bilder. Och så skönt att se att du låter bli det som nio av tio svenska författare/journalister inte fattat än: att det inte är kyrkogårdar. Jag minns på 1990-talet, att jag frågade en begåvad man: var finns de judiska kyrkorna, nu när du skrivit om deras kyrkogårdar. Då hänvisade han till en dikt av Levertin, som om man inte kunde skaffa nyare kunskap. Men som sagt: tack för fina bilder!

Karin S sa...

Thomas,
Ja, Levertins dikt är fin, trots att det inte är någon kyrkogård. Det är väl Prags judiska begravningsplats han var på och skrev?
Jag googlade fram den någon gång har jag för mig. Kanske heter den faktiskt På judiska kyrkogården i Prag...

På vårdarne, lägg sten!
är liksom omvkädet om jag minns rätt.

Stort tack för uppmuntrande tillrop!

Karin S sa...

Här är den från wiki:

På judiska kyrkogården (sic!) i Prag

Lägg icke blommor, band och fransar
på vården över deras ben,
ej livet gav dem gröna kransar
men sten. På vårdarne lägg sten!

Så gjorde fädren, de som jagats
från land till land i spe och skam
och genom sekel som ej dagats
sett ghettots jämmer slå sin stam.

Där den förtröttade fått somna
från hemlös vandrings tistelstråt,
och ängslat hjärta äntligt domna
från andras hån och egen gråt,

där ej med sommarns löften gäcken
den döda ro, som vunnits ren.
Ej blommor lägg som kärlekstecken
på vårdarne, ej grönt. Lägg sten!

Inre exil sa...

Ja Karin, det var den jag tänkte på. Men man kan t.ex. i ganska nya texter av mycket ansedda herrar och damer stöta på begreppet "judiska kyrkogården". Det förstör texten redan innan jag läst den.

Karin S sa...

Thomas,
Det hela är rätt intressant, jag förmodar att det har med svenska kyrkans totala dominans i Sverige att göra, den dominerar även språkbruket. Folk tänker kyrkogård då det är frågan om begravningar. Ta Södra begrevningsplatsen i Sthlm t ex, även den är i princip öppen för alla - TROR jag, den går ju under namnet Skogskyrkogården och är för all del full av kapell med kristna symboler...

Men skicket har varit kristen eller möjligen ateistisk begravning. Sen hamanr man på en "kyrkogård", trots att nyare anläggningar i Sverige torde vara "begravningsplatser".

Det kräver en viss eftertanke och kunskap för att man inte ska dabba sig, och det är ju rätt ovanligt bland svenska skribenter.

Karin S sa...

Thomas,
Vet du för resten VARFÖR man ska lägga sten? Vilken den (symboliska?) betydelsen är?

Inre exil sa...

Karin, i The Blackwell Dictionay of Judaica, som jag i många år använt som uppslagsverk i sådana frågor kan man läsa: "Stones however were used as memorials of historic events (Joshua 4.9; 8.32, I Samuel 7.12) and as markers (Genesis 31.48-52)."

I en handbok för gravseder skriver förre överrabbinen i Stockholm Morton Narrow att sedens ursprung är höljt i dunkel, samt: "Denna tradition sägs vara mycket gammal och
härleda sig från biblisk tid, då begravningsplatserna ännu inte var inhägnade överallt, och de
kringspridda gravarna endast markerades med en kulle. För att graven skulle vara väl synlig
och inte av misstag bli profanerad brukade de som passerade lägga en sten på kullen"

Hela hans text återfinns på http://74.125.77.132/search?q=cache:EI2igI6zg_0J:www.jf-stockholm.org/dokument/mla.pdf+judiska+gravar+traditioner&cd=1&hl=sv&ct=clnk&gl=se&client=firefox-a

Inre exil sa...

PS: Narrow upplyser också om att den bland svenska judar allt vanligare seden att istället tända ljus kommer från judiska kretsar i katolska länder. Det är ju intressant att se hur traditioner griper in i varandra och med tiden förändras.

Bodil Z sa...

Synd bara att ordet "begravningsplats" har en sådan torr, nästan byråkratisk, klang. Min tanke flyr till det tyska ordet "Friedhof".

Inre exil sa...

Bodil, det tyska ordet är verkligen mycket fint, jag har alltid tyckt om det. Men jag tror ändå det är viktigt att påpeka att varken muslimska eller judiska avlidna vilar i någon "kyrkogård".

På tal om begreppsförvirring måste jag berätta något roligt. Min hustru arbetar på en lokal för högre utbildning och hade i veckan samtal med en för utbildningen viktig person som varit på semester i Israel. Hon undrade, om de där människorna hon sett "vandra omkring i öknen" var hinduer. Så, kunskap är inte särskilt högt prioriterad. Jag rädde hustrun att säga till den där personen att det i själva verket är kameler och att de ej tillhör någon religiös tradition, de nöjer sig med att "vandra omkring i öknen".

Agneta sa...

Kyrkogård i Sverige är numera synonymt med begravningsplats och många kyrkogårdar har avdelningar för andra religioners begravningsskick.

Angående seder och bruk skriver NE:

»Samtidigt som begravningssederna skiftar tar de olika trosriktningarna intryck av varandra. Ett exempel på det är hur vi i dag firar allhelgonahelgen, som ursprungligen var en katolsk, sydeuropeisk tradition. Numera tänds det ljus, inte bara på de kristna kyrkogårdarna utan även på judiska och islamska begravningsplatser.«

Karin S sa...

Tack!
Ja, det är intressant hur seder förändras och griper in i varandra. I de där små stentemplen som var äldre judiska gravar stod faktiskt ofta en krukväxt, men där låg ingen sten vad jag kunde se.
Och jag gissar att de gravarna är gamla, de som ligger i dem kom ihåg främst av gamla människor idag - medan de nyare gravarna med massor av små fina stenar måste vara nya.
Kanske förändras såna här seder även med generationer och "moden"?

Nu kom jag aldrig in i något kvarter med muslimska/arabiska gravar, men det finns också. Ska nog gå dit igen så småningom, men det kan gärna få bli lite varmare först!


Vilket griper in i det du Agneta, säger!
Fast det där med "kyrkogård" för alla skulle jag nästan säga är en sorts svenska språkets kolonialism! Dock inte ditt fel, det är inte det jag menar.

Bodil,
Jag håller med! Som lufthamn för flygplats! Man borde kunna komma på något bättre!

Karin S sa...

På inlägget med de nyare judiska gravarna hittade Agneta följande (som jag klipper över):

Agneta sa...

Jag tror att begreppet kyrkogård sedan rätt länge är synonymt med begravningsplats. I större städer finns olika avdelningar, mer eller mindre separerade, för olika religioners begravningsskick.

Om stenarna på judiska begravningsplatser hittade jag följande i NE som har en rätt lång artikel om olika begravningsskick i Malmö. Lägg märke till att man växlar mellan att kalla den judiska för begravningsplats respektive kyrkogård.

Den judiska begravningsplatsen ligger vid sidan av en av tre sammanhängande kyrkogårdarna i Malmö.

»Det enda som egentligen syns över muren är det gråa kapellet, men väl innanför ser det ut ungefär som på en kristen kyrkogård. Judar ska begravas inom tjugofyra timmar och förs efter döden direkt till det judiska kapellet. Där utförs en religiös tvagning och kroppen kläs i vitt. Begravningsgudstjänsten sker i begravningskapellet och leds av rabbinen, kantorn eller en annan rättrogen judisk man och den döde får alltid en jordbegravning.

När vi tittar närmare på gravstenarna ser vi att det ligger småstenar på många av dem. Dessa stenar läggs i stället för blommor som en symbol för evigt minne. Inga blommor kantar heller kistan vid begravningen utan man använder ett bårtäcke med davidsstjärnan. När en anhörig dör täcker man speglarna i huset under en sorgevecka, då släkt och vänner hälsar på och har med sig mat.

– Enligt judendomen är kroppen inte vår utan den ägs av Gud och förvaltas av oss. Därför är varaktiga förändringar som tatueringar inte tillåtna.«

Inre exil sa...

Oavsett praxis anser jag att det är felaktig att kalla judarnas begravningsplats för "kyrkogård". Väl medveten om att det finns delade meningar om den saken hävdar jag envetet att det är ett felaktigt skick som brister i hänsyn till traditionen.

Mediamänniskor - men också andra - som vill verka "moderna" slarvar med det mesta, och naturligtvis också med detta.

Lite kuriosa bara: också i danskan använder man ordet lufthavn, vilket jag som barn tyckte var ohyggligt spännande, eftersom jag föreställde mig en hamn liggande någonstans bland molnen.

Bengt O. Karlsson sa...

Vid ett besök i somras i vad som varit koncentrationslägret Bergen-Belsen såg vi i ett åminnelserum en flat trekantig minnessten på vilken besökare lagt små stenar men också andra föremål. Jag har lagt upp en bild här: Bergen Belsen.

En liten svensk enkrona finns nu också där. Kanske var det pietetslöst att fotografera men det var ingen annan där.

Karin S sa...

Thomas,
Jag håller med dig om ordens användning.

Bengt O,
Fin bild!
Det där med pietetet for igenom mig också, därför tog jag fotot så att man inte skulle se exakt VEM det var som låg under stenarna.
Och om man inte stör någon, som du ju säger, så bör man väl få fotografera?

Jag har en gammal bild från den judiska begravningsplatsen i Prag, ska försöka leta fram den.

Wu sa...

Mycket intressant med tanklös användning av benämningar och termer. Har googlat på detta med begravningsplatser och upptäcker en egendomlighet på polska (!): kirkut kallas det, påstådd variant av Kirchhof. Googla själva, jämför de olika språkversionerna, jämför gärna bildillustrationerna också...
Det ser inte ut som på Karins bilder från Paris.

Agneta sa...

Judiska församlingen i Stockholm har bra information på svenska dels som pdf , dels på webbplatsen om judiska begravningsritualer.

Karin S sa...

Wu,
Wiki är alltid intressant då man jämför olika språk, fast på polska stötte jag på ett ord liknande cimetière, inte kirkut.

Agneta,
Tack för bra länk!

Wu sa...

http://pl.wikipedia.org/wiki/Kirkut

Cmentarz zydowski är det förklarande ordet.