söndag 17 januari 2010

Svenska genier

är det som bekant gott om. Nu senast Stig Larsson, som tydligen för
cirkus femton år sen skällde ut ett antal kritiker på DN. Hårdast
tycks Åsa Beckman tagit det hela, och hämnas kan man så länge man
inte är död. Sagt och gjort - hos kvinnan är som bekant ord och
handling ett, numera.

En möjligen halvintressant fråga i sammanhanget är vem som har makt.
Larsson hade det då, idag tycks hans stjärna vara i dalande. Beckman
har det uppenbarligen fortfarande. Fast en sak tycker jag ändå är
rätt konstig - varför tillmäter så många en tidning med så pass
apparta och ofta provinsiella vinklar så stor betydelse?

För mig, på avstånd, genom en annan kultur, kan jag väl bara
konstatera att det är just det här som är den beryktade dammen.
Stig Larsson kanske betedde sig "svinigt" som ni säger, ett annat ord
vore ju illa. Men är det hela världen? Så länge folk bara skäller
menar jag att det får passera. När de börjar slåss är det en annan
sak. Och även då de börjar sprida lögner om sina
meningsmotståndare - där går viktiga gränser.

Och att det här ska hålla på att idisslas som om det vore "kultur"
är ju bara beklämmande.

När är man egentligen ett geni, undrar jag nu. Om Stig Larsson är
ett finns det väl rätt många?
Därmed inte sagt att Larsson inte skulle vara över medel begåvad.
Det är inflationen jag är emot.

Och för att avsluta: om bråket handlar om något, så är det om makt.

Envoyé de mon iPhone

5 kommentarer:

Karin S sa...

Nu kommenterar jag mina egna inlägg igen.
1. Det är telefonen som radbryter som en språkmaterilist. I och för sig rätt kul, för omväxlings skull.
2. Axess-bloggen och Therese Bohman ser också det hela som en maktkamp. Föga förvånande.
3. Jag inser nu, efter att ha läst inlägget på Isobels blogg att det faktiskt handlar om identifikation. Isobels drar den för henne sjövllara slutsatsen att hon är en av dem som Larsson då ska få spotta på? Ingen äger väl det mer än hon själv? Hon kan lika gärna tänka att HON är ett geni, isåna fall, och börja hota med att hälla it urinproven i folks vinglas.
4. mest ledsamma är faktiskt alla reaktioner från dessa medelklasstanyer som i sin medelmåttighet uppenbarligen tycker att alla ska vara som de själva.
5. själv är jag självklart ett geni, om nu Larsson är det. Men, jag tillhör en i sammanhanget okänd kategori.

Hej.

Magnus sa...

Bra inlägg trots radstrulet. I det här kulturside&bloggdrevet finns det en tydlig blandnng av dels uppdaterad jantelag - det är numera alltid problematiskt i Sverige att hävda att vissa författare, forskare och konstnärer är värda mer uppmärksamhet än andra, och att det är något man förtjänar, inte får genom at stiga in och ropa "hej allihop, alla måste lyssna på mig för här är den nya drottningen!!"

-dels könsperspektiv: drevet vore otänkbart om det hade varit en kvinnlig författare som skällt ut en manlig kritiker på en fest och mannen sedan dragit upp saken i tryck en lång tid efteråt, eller ens nästa vecka. Hade det varit Johanne Hildebrandt som rutit åt Stefan Jonsson eller Daniel Sandström så hade de senare inte kunnat ta hämnd längre fram, inte offentligt i alla fall. Men eftersom Stig Larsson räknas om manligt geni, så är det här scenariot möjligt - samtidigt som ingen ställer frågan vem det är som gjort honom til, geni om inte just DN och Expressen. Under alltihop finns tanken att alla har rätt att vara berömda i femton minuter.

Och visst sjutton har DN blivit provinsiell de senaste tio åren.

Karin S sa...

Magnus,
det som stör mig mest är historieskrivningen, det vill säga DNs. Och att alla köper den och går in i de gamla uppkörda hjulspåren och drar hela grejen en gång till, så att vi verkligen ska vara säkra på att den cementeras. Larsson blir Strindberg (tjänstekvinnans son) och Beckman en borgerlig blåstrumpa.
Ingen kan någonsin ta sig ur sin föreskrivna roll i landet Jante, och alla dessa får inlemmar sig snällt i flocken, på respektive plats.

Magnus sa...

karin, det är nog knappast Stig Larsson som får de feta sympatierna i svenska medier och bloggar just nu. Jag har väl i och för sig aldrig tyckt att killen är ett geni, det finns många större författare i 80-90-talsgenerationen, det jag stör mig på är hur många som helt kritiklöst sluter upp bakom Beckman: hon måste ju ha rätt eftersom hon är kvinna som slåss mot ett "manligt geni" - att det var DN och Expressen som lanserade Stig L som snille har de helt glömt bort.

Önskan hos journalister och bloggare att skriva manus för debatten i förväg är bara för övertydlig.

Anonym sa...

Det som stannat kvar i mitt sinne/minne efter läsningen av Åsa Beckmans DN - artikel är den stora och fega tystnaden.
Att ingen av alla de människor som var i rummet den gången för tio år sedan på ett allvarlig sätt sade åt Stig Larsson att uppföra sig anständigt.