tisdag 25 mars 2008

bloggaren ger upp

Nu är jag astrött på att vara seriös. Eller försöka. Jag släpper det nu, och ber er till att börja med läsa den här kommentarstråden.
Jag tror att det kan bli kanon.

Och sen tänker jag skriva om sånt som inte är seriöst. Jag lovar. Det här blev för trist helt enkelt. Jag menar, Björklund... säkert jättefin kille, men hur roligt har man? Och betyg, och

Har dessutom läst en fransk roman som var ganska ledsam. Det är ett problem i det här landet. Min man (fransman) medger att de inte har någon humor. Vi har esprit, säger han.
Och när jag klagar på dessa tråkiga fransyskor så säger han bara: Ja, varför tror du att jag gifte mig med dig?

Häromdagen stod jag under ett litet tak i en park med två av dessa fransyskor och de återberättade hela storyn i Zö lajf öv Rajan för varann och fnissade hejdlöst. Bryan, sa jag. Men det örat lyssnade de inte på. Och så fortsatte de.
Bryan, sa jag lite högre.
Fortfarande ingen respons.
Ryan är ett jäkla lågprisflygbolag, gastade jag till slut. B-R-Y-A-N!!! Zö lajf öv Bryan!!!
Då bara kollade de på mig och tyckte att jag var himla petig, och sen gick vi hem och det var isande kallt och magnolian blommade i alla fall.

Och nu tänker jag aldrig mer skriva något seriöst. Jag lovar.

Uppdatering:
Av det mer meningslösa slaget: Det regnade, det var därför vi stod under ett litet tak, vi var ensamma i parken och der regnade glas. Glace. Is. Kallt, regnade det.
Jag ville bara ha det sagt, det var så tyst i övrigt, menar jag.

8 kommentarer:

ingrid sa...

En ljuspunkt i vardagen - din blogg, den förra, alltså! Det finns tillräckligt många av den andra (superintellektuella) sorten... Så jag blev glad nyss.

Anna-Karin sa...

Sen heter han ju i och för sig Brian. ;)

karen sa...

Ingrid,
Ja, man får se vad det blir, men jag kände att jag fick nog här.
Projekt Göran VAr roligare.

Anna-Karin,
Ja, jäklar, det gör han!
Jag är helt FÖRSTÖRD av det här sammanhanget! Hjälp!

Martin sa...

Jag tycker att din mans kommentar är definitionen av esprit. Tänk om man själv var så snabb i sådana lägen!

Jacob C sa...

Klurig och humoristisk anekdot...

Ja, i England har man "humour" och i Frankrike "esprit". Det lärde jag mig när jag såg filmen "Ridicule" av Patrice Leconte (1996).

Jag var tvungen att reptera och slå upp detta i franska Wikipedia och fann under uppslagsordet "humour" en jämförelse mellan "humour" och "trait d'esprit".

Antagligen kan ni detta redan men jag tyckte att det var intresant. "Esprit" definieras i uppslagsartikeln som en sorts "ironie pince-sans-rire", dvs. ironi där den talande inte signalerar ironi med ansitksuttryck eller tonfall. Man associerar detta med upplysningstidens stora franska satiriker: Voltaire, Diderot och Crébillon fils. Britternas humor sägs i artikeln bygga mer på absurd distanserad attityd till omvärlden och påstås mera sällan än den franska esprin bära på en elak udd. Enligt artikeln i wikipedia illustrerar "Ridicule" fransmännens möte med britternas humor.

Karin S sa...

Jacob,
Kan och kan. I och för sig tycker jag att de har humor i det här landet, de vill inte medge det rakt ut bara.
Och ja, den är torrare än i Lajf öv Rajan, t ex.
Även om humor OFTA bygger på just det där gravallvarliga och oväntade.
Har du kollat i engelska wiki? Det är klart, de tar väl inte upp espriten kanske.

Filmen du talar om har jag inte sett. Missar så gott som all film.

Jacob C sa...

Jag försökte hitta något på engelska om detta men fann inget så där direkt. Ja nog har de väl humor? Men "brittisk humor" verkar väl vara en större grej i Sverige.

Karin S sa...

Allt brittiskt är en större grej i Sverige, det slår mig ofta. Kolla bara bokbloggare, de skriver mycket om engelskt, om filmatiseringar av Brontë-systrarnas grejer, över huvud taget så är den engelska mycket mer närvarande i svensk debatt. Jag menar både Susanne Osten kan referera till engelsk teater såsom varande bättre liksom den svenska överklassen som jag läste en halv bok om (Popovas) samtliga refererade till den engelska överklassen.
Det finns en ENORM beundran och ett enormt intresse för just England, som, naturligtvis, helt saknar motsvarighet här.
Här kollar man mer mot Tyskland. (Ja, inte humor då.) Man jämför sig med och sneglar på.