tisdag 25 mars 2008

svenska betyg har

Vad jag har förstått så är det ungefär bara Sverige som har så pass lite betyg i skolan, jag menar så pass få betyg och så pass sent. (En falang inom riket har liksom redan "vunnit".)
I resten av världen har man mer. Mycket mer. I Frankrike där jag bor har man betyg från första klass, lärarna väljer själva allt från en fem till tjugogradig skala. Man har även betyg i sånt som "kunna lyssna på andra", "kunna vänta på sin tur", "kunna arbeta självständigt". Det finns i och för sig föräldrar som vänder sig mot att betygen dyker upp så tidigt och att de är så pass explicita, men det bryr sig inte skolan om.

Betygen är inte heller bara ett sätt att hjälpa barnen till inlärning, de är i lika hög grad en information till föräldrarna som inte kan glömmas/missförstås. Möjligen kan den tappas bort.
Och betygen är ju också, med de nationella mål och tester på nationell nivå som då och då genomförs ett betyg på själva skolan. Hur den har klarat sitt uppdrag.

Betygen ska inte bara ses i ljuset av de enskilda eleverna, utan i den helhet de ingår i.

Sen verkar ju de flesta mena att det är ju så det kommer vara sen i livet, man kommer att bli betygsatt, någon annan kommer att få löneförhöjning och inte man själv, kanske orättvist. Men det ska löna sig, på lång sikt, att arbeta på...

Och hur då såna där killar som den som skrivit artikeln ovan kan tas på allvar i Sverige - det begriper inte riktigt jag. PISA-studien då? Varför inte titta på hur skolan fungerar (för den fungerar!) i Finland?

Och läste ni hans artikel, läste ni den verkligen? Förstod ni vad som stod där? Ska man tro på en människa som uttrycker sig på det viset? Byråkratspråket breder ut sig. Obs, det är inte den gamla fina, men på sitt sätt knäppa kanslisvenskan, utan den fullkomligt obegripliga byråkratjargongen, den som är bara ord, ord, ord... Snömos.

12 kommentarer:

Jacob Carlson sa...

Jag har försökt efterforska detta och tydligen så är det i alla fall så att man i även i Norge får betyd först från åk 8. Rätta mig om jag har fel. I alla andra övriga länder jag känner till får man betyg tidigare än i Sverige. I övriga länder jag känner till har man också någon form av studentexamen, inklusive Norge. Jag vet inte vad jag har för ståndpunkt i frågan men förvånas ibland över hur lite man i svensk pedagogisk debatt verkar intressera sig för vad som fungerar i andra länder. Det verkar som att det finns en uppfattning att Sverige med nödvändighet ligger i framkant av en nödvändig progressiv utveckling och att man därför inte behöver intressera sig för andra länder. På sista tiden har dock internationella studier pekat på att Finland verkar ha ett mer välfungerande skolsystem vilket ändrat denna bild en smula. Det är möjligt att samma ideologiska självgodhet finns i andra länder på motsvarande sätt. Man kan hoppas att EU-medlemskapet så småningom gör att länder i Europa blir bättre på att ta till sig vad som fungerar väl i andra länder. Kanske finns även något för andra att lära av svensk skola, även om få verkar ha drivit utopismen lika långt?

Karin Stensdotter sa...

Jacob,
Du har säkert rätt i det där med Norge.

Jag vet också för lite om hur det ser ut i andra länder förutom att jag tagit del av samma studier som du. PISA, som av en del svenska lärare genast viftas bort som oväsentlig, för finnar kan inte samarbeta internationellt sen. Det kan däremot svenskar. Fan tro't.

Och i övrigt kan jag bara hålla med dig, visst är det väl konstigt att man inte försöker ta till sig det som verkar fungera bra i andra länder?
Här kan man väl säga att man sneglar mest på tyskt utbildningsväsende och sen tysk arbetsmarknad som ju verkar fungera bättre på många sätt än de franska motsvarigheterna.
Om jag minns rätt så har ju även Tyskland (och andra länder) lyckats höja sina resultat i den där PISA-studien. Så skolor måste inte bli sämre i internationella tester.

Men visst finns det en arrogans och en inskränkthet hos många lärare och vad det verkar beslutsfattare och byråkrater på den här fronten.

Och jag beklagar verkligen de partipolitiska troll som verkar ha gått i den här debatten, för jag tror inte att man kan få någon ordning på skolan förrän även socialdemokratin inser att något måste göras.
Och där vet jag inte riktigt om vi är än...

Jag menar, det låter, åtminstone på vänstern, som om borgerligheten är SAMMA borgerlighet som på Per Albin Hanssons tid, feta fabrikörer och brukspartoner som vill ha underlydande med mössan i hand. Och så ser det ju inte ut längre.
Borgerligheten är medelklassen, den del av den med antingen rötter i en gammaldags bildade borgerlighet eller den del som gjort klassresor. Den rena överklassen finns och är mycket liten, försumbar i sammanhanget, skulle jag tro.
Det handlar alltså om utbildning för de stora massorna.
Att de inte kan begripa det?!

Martin sa...

Hej på er! Får man vara med er och leka en stund?

Just denna svenska självöverskattning tycker jag är typisk på mer än ett område - snart sagt alla. Tanken att Sverige inte har bäst sjukvård, skola, äldrevård, ekonomi, arbetsmarknad etc är för många helt absurd. Och om de inser att det inte är så - var det så i alla fall förr - innan Palme mördades och innan folkhemmet nedmonterades och klyftorna ökade igen i det svenska samhället, och allt blev så kallt. Suck.

För att citera Jacob: "Det verkar som att det finns en uppfattning att Sverige med nödvändighet ligger i framkant av en nödvändig progressiv utveckling och att man därför inte behöver intressera sig för andra länder."

Vissa saker tror jag dock är omistliga för en svensk: det ohierarkiska draget och de platta organisationerna. Relativt sett närhet till beslutsfattare. Detta kan jag tycka gott kan spridas till andra länder - och bevisligen fungerar det ganska bra, Sverige är på väg uppåt i i alla fall ekonomisk rankning.

Senaste exemplet på vad jag älskar med Sverige var i veckan när jag behövde byggplaner. Jag ringer till en tjänsteman på Byggnadsnämnden som efter en timme har letat rätt på rätt lunta papper (från -85 och framåt sammanlagt 20 sidor), skannat och gjort en pdf, samt dessutom bemödat sig om att göra en kort sammanfattning. Och skickat till mig på e-post.

Angående Tyskland tror jag att de i förhållande till förutsättningarna är typ sämst i klassen. Obegripligt nog har de halvdagsskola kvar i hela systemet, vilket gör att elverna får väldigt lite undervisning. Dessutom en väldigt tidig sortering (typ när barnen är 11) vilket gör att typ samtliga som inte kommer in på gymnasiet vid 11 års ålder är helt förlorade ur skolans synpunkt.

Det du säger Karin om vänsterns syn på borgarna tycker jag illustreras på ett lyteskomiskt sätt i den där SvD-artikeln (Scherp) häromdan. Hur i all sin dar kan man bli tagen på allvar igen efter att ha skrivit sådan smörja?

Just polariseringen höger/vänster i Sverige tycker jag berikar samhällsdebatten i Sverige på ett oväntat sätt. Eftersom man vet att alla frågor delas efter denna mall blir det intressant att se på hur detta sker, samt hur förändringar och anpassningar sker samtidigt som man behåller och utvecklar sin gamla klasskampsretorik/frihetsretorik. Moderaternas utveckling under Reinfeldt har därför varit stor underhållning (inte ironiskt menat) för oss som läser DN och Svenskan varje dag, detsamma gäller Vänsterpartiet under 90-talet, eller i viss mån falangstriderna hos socialdemokraterna under allas vår Mona.

Angående skolan just Karin är det ju så fruktansvärt motsägelsefullt nu. Ingen sosse vet ju vad som gäller, och man vet inte riktigt hur man ska spela arbetarklassbarn- eller skola-för-alla-korten längre. Fortsättning följer.

Karin S sa...

Hallå Martin,
Jo, vi verkar rätt överens allihop. De platta hierarkierna och nära till beslutsfattare - den grejen gillar jag med, den enda baksidan var väl de där morden. Närheten bygger på att de inte BEHÖVER något skydd, och det verkar de ju göra mer nu.
Men svenska myndigheter är i de flesta fall fortfarande enklare att ha att göra med. Tror jag.

Det enda jag inte håller med dig om är att den politiska debatten skulle vara berikande. Inte överallt, skulle jag vilja säga. Där gör sig också vänstermänniskor skyldiga till större fel, då de inte kan se nånting utan att anlägga ett klassperspektiv som i vissa fall blir helt absurt. Som mina gamla arkitektlärare t ex. Eller DN-skribenten som hade varit på det nya konstmuseet för "primitiv" konst, och som inte skrev ett ord om det så gott som som byggnad.
Sorry, men det var ett bra museum, sen kan man ifrågasätta innehållet. Men det klarade inte han. Han hatade alltsammans.
Jaja.

Men skolan och sossarna. Jag kan inte föreställa mig något annat än att de måste vända där. Och sparka en del av sina egna (nu skriver jag det!) FLUMPEDAGOGER! (Scherp)
Yes, där satt den! Har inte använt ordet på hela tiden, men nu kändes det helt rätt.

Karin S sa...

Martin,
Det där med Tyskland vete sjutton, de var rätt bra, säg dubbelt så bra som både Sverige och Frankrike, så helt kasst kan deras system inte vara.

Svante sa...

Martin och Karin:

Vad gäller Tyskland och PISA 2006 var de marginellt bättre än Sverige i naturvetenskap, marginellt sämre i läsförståelse och lika bra på matematik, så jag förstår varken ett omdöme som "sämst i klassen" eller "dubbelt så bra". Vad menar ni?

Källa (ladda ner pdf-filen med resultat från PISA 2006):
http://www.skolverket.se/sb/d/254/a/8997

karen sa...

Svante,
Möjligen sviker mitt minne mig, men minnesbilden jag hade var att Tyskland stadigt klättrat uppåt, något jag läst antagligen i fransk press, och att Sverige och Frankrike totalt sett låg kring femtonden plats, medan Tyskland kom tia. Ungefär. Men jag kan minnas fel.

Så här säger de på OECDs hemsida om studien 2006, generellt:

"The top performer in science in PISA 2006 was Finland, followed by Hong Kong-China, Canada, Chinese Taipei, Estonia, Japan and New Zealand. Australia, the Netherlands, Korea, Germany, the United Kingdom, the Czech Republic, Switzerland, Austria, Belgium and Ireland, Liechtenstein, Slovenia and Macao-China also scored above OECD average. Data for science in PISA 2006 are not directly comparable to data in the previous studies as the nature of the tests has changed.

Students from families with a more advantaged socio-economic background were more
likely to show a general interest in science, and this relationship was strongest in Ireland,France, Belgium and Switzerland. One significant feature of a student’s background was whether they had a parent in a science-related career."

Det enda man möjligen konstatera är att fransk och svensk press, i den mån den ger någon bild av detta, inte ger samma.

karen sa...

Har försökt få någon info från din länk, men hamnar bara på ställen där försäljning av publikationer (25 spänn för PISA) sker, och känner att det är lite för krångligt för ett blogginlägg.
Någon sammanfattning hittar jag inte.

Tror att man kan hitta mer på OECDs sida om studien, gratis.

Svante sa...

Karin, här har du en fungerande länk (till en stor pdf-fil).

Relevant info finns i tabell 3.10 (sid 54), tabell 4.2 (sid 83) och tabell 5.3 (sid 106).

Samanfattningsvis blev resultatet i matchen Tyskland - Sverige följande:

Naturvetenskap 516-503 (signifikant bättre)
Läsförståelse 495-507 (signifikant sämre)
Matematik 504-502 (ej statistiskt signifikant skillnad)

Karin S sa...

Hallå Svante,
Intressant läsning. Ja, det ser jämt ut, det håller jag med om.
Så även om man kollar en motsvarighet från OECD, liknande fil (pdf) som som kan laddas ned här:

http://www.oecd.org/document/2/0,3343,en_32252351_32236191_39718850_1_1_1_1,00.html

Skillnaden mellan tabellerna är att OECD räknar med alla länderna, det ger att Sverige hamnar på 20:e, 10:e och 20:e plats (Natvet. Läsning, Matte) och Tyskland 15:e 18:e 0ch 19:e, vilket skulle förklara att Tyskland nämns som över något snitt av något slag och Sverige inte.

Frankrike ligger långt under i alla kategofier. I båda läsningarna av resultaten.

Mig förefaller det inte så dumt att faktiskt jämföra med ALLA som deltar, det ger lite större perspektiv på det hela.

Fast nu orkar jag inte titta mer i de här luntorna.

Ciao,

Karin S sa...

Har tänkt lite mer på det här, bara en reflexion:
Frankrike sneglar alltså på Tyskland som lyckats höja sina resultat, medan Sverige mer tycks jämföra sig med skandinaviska länder och konstaterar att man ligger på OECD-genomsnittet eller strax över?

Medan Martin skopar ut Tyskland som värdelösa, trots att de är likvärdiga med Sverige.
Det som roar mig i det hela är vem man jämför sig med, och hur det egentligen ser ut.

Vad man också kan utläsa ur OECD-papprena är att länder med privata OCH publika skolor har större olikheter i resultaten, beroende på detta. Mer segregerat skolsystem alltså.
Skolverket konstaterar att de flesta svenska skolor har ungefär samma resultat vilket gör det mer besvärligt för lärarna att få med alla elever...

Hur det ser ut i de tyska skolorna har jag ingen aning om men det skulle vara rätt intressant att veta.

Martin sa...

Karin och Svante: det jag läst om Tyskland rör antingen något annat eller är det gammalt. Slarvigt av mig i alla fall.

Men rolig tråd att följa!