Funderar fortfarande på detta med Asplunds biblioteksbyggnad som jag skrev om på axessbloggen mao häromdagen.
Asplund gestaltar bildningsvägen, påstår jag, i sin långa uppförsbacke till entré där man går från ljus till mörker och ljus igen.
Han hindrar ingen från att nå målet, om vi nu bortser från att den tidens krav på framkomlighet med rullstol och barnnvagn inte överensstämmer med dagens. Men han gör det inte lätt för oss. Först klättra, sen "belöningen".
En kommentator påstår sig inte förstå vad jag menar, och det var väl i och för sig inte mer än väntat, men ska det inte vara lätt att låna böcker? I såna fall kan vi ju lika gärna stänga folkbiblioteken, påstår han.
Och det är vad jag tror håller på att hända.
Som det ser ut nu håller ju bibliotekarierna på att slänga bort litteratur som inte lånas så ofta, det har jag sett i diverse sammanhang, och de verkar inte protestera mot det heller i någon nämnvärd omfattning. Obegripligt, i mina ögon. Men i alla fall.
Vad händer när biblioteket är ett antal uppkopplade datorer och bara har den mainstreamlitteratur som kan köpas i pocket-shop?
Är det fortfarande befogat?
Och här har vi en artikel om biblioteksföreningens svar på problemet.
Jag har sällan hört talas om något så asdumt förut.
Men vad har kärlek med saken att göra? Snacka om att spela på käääännnsssslor, dessa ständigt närvarande i svensk debatt.
Ja, med en sån biblioteksförening så förtjänar faktiskt biblotekarierna att förlora jobbet.
Men det är jäkligt synd på litteraturen.
Och då är vi där, biblioteken blir få, måste efterfrågas av medborgarna, måste bli angelägna igen, och så kommer det naturligtvis att bli.
Bibliotek kommer att bli något för "de privligierade" de som faktiskt, i sina kommuner vill ha ett värt namnet.
Och det kommer inte vara i alla kommuner.
Biblioteken kommer att bli lika segregerade som skolan redan är. Så är det förmodligen redan i praktiken.
Var det bra så?
Men tillbaka till frågan, ska det inte vara lätt att låna böcker? Jo, det ska det.
Men samtidigt menar jag att man måste acceptera tanken att alla faktiskt inte kan tillägna sig detta som är bildning, och redan det brukar ju göra folk arga, men så är det ju uppenbarligen.
Däremot kan man inte acceptera tanken att alla inte får chansen.
Bara en fotnot, det går förstås inte att bygga som Asplund gjorde 1928 idag, men det går att bygga spännande hus med ett eget uttryck också idag. Det går naturligtvis också att fortfarande signalera bibliotek redan i arkitekturen.
Även om jag fortfarande tycker att Asplund gör det bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar