Barbro Hedvall, som brukar vara förnuftig, gör här en tankevurpa. Som det heter. Hon talar om svensk public service som om den hade bibehållit någon sorts ursprungskvalitet, vilket alla kan konstatera att det har den ju inte. Här ett exempel.
SVT behandlar allt som oftast sina tittare som mindre vetande. Hur man ska få någon rätsida på det vet jag inte, men en metod vore ju att låta andra få försöka.
Säkert har Hedvall rätt i att i public service ingår också melodifestivaler (lättsamt) etc. Men länge och väl räckte det med en tävling.
I Frankrike har man ingen, det går det med. (Och jag ska väl inte sätta mig och räkna upp alla kvalitetsprogram som faktistk finns här? Nä, jag trodde väl det.)
Egentligen struntar jag i det, men ibland är det ändå nödvändigt att sätta ned foten. (Som det också heter.)
7 kommentarer:
Jag tackar, ja jag vet inte vem, för Tv8 och Axess varje dag. Liksom kabel-tv och internet, som gör att man slipper vara hänvisad till SVT/SR i fråga om audiovisuella medier. Här skulle jag kunna skriva en lång affekterad utläggning om hur jag upplever mycket av tilltalet i framförallt SVT. Och jag får närmast rysningar när jag tänker på den tid då statsmakterna ansåg att det var bra att de hade monopol på dessa viktiga media.
Ändå håller jag nog för en gångs skull inte med dig, utan Barbro Hedvall i den här frågan. Jag tycker att man bör koncentrera public serviceresurserna till några få reklamfria kanaler som idag. Jag tror inte att den budget som finns kan spridas utan att SVT blir sämre och jag tycker nog ändå det är en poäng att staten ordnar så att medborgarna har tillgång till reklamfria tv-kanaler och att man försöker göra dem så bra som möjligt.
Nu skrev du iofs kanske mer om bredd kontra kvalitet. Där håller jag däremot med dig att en lite annan avvägning kanske kunde göras. Då tänker jag inte så mycket på egenproducerade program som Melodifestivalen, utan kanske mer på t.ex. mängden amerikanska långfilmer. Fast jag borde inte uttala mig. Jag ser nästan aldrig på SVT längre.
Jacob,
Möjligt att du har rätt, men i såna fall måste nog något hända med SVT, den erbarmligt låga nivå program som "Arty" och "Babel" och annat jag ändå sett håller, är inte acceptabel.
Nu är jag i och för sig också fel person att uttala mig, för då jag är hemma i Sverige tittar jag mycket lite på teve, men det jag ser gör mig ändå häpen över hur illa det verkar ställt.
Så hur får man upp kvaliteten (på kvalitetsprogrammen) och hur förändrar man utbudet mot "färre melodifestivaler" det gäller inte bara dem, UTAN att utsätta SVT för konkurrens?
Klart att det BORDE gå, men det verkar ju inte enkelt.
Och tänk om det då är så att såna som ungefär du och jag, det vill säga... en tredjedel av befolkningen? Eller vad ska man dra till med? Relativt högutbildade boende i större städer (om du nu gör det, strunt samma, det är en "kategori") inte längre tittar på svensk teve?
Jag rannsakar mig själv och min omgivning här, mina föräldrar tittar på nyheterna och Morden i Midsummer, ibland några debattprogram och reportageproram, typ.
I övrigt kollar de på Axessteve och kabelkanaler - det stämmer. Mina kompisar också (arkitekter och formgivare, typ)
Jamen, i såna fall, om de är representativa kan man ju inskränka SVTs uppdrag till just det?
Resten gör de ändå så dåligt? Och vill de andra två tredjedelarna av befolkningen kolla på såpor och melodifestivaler får de flytta till Norge.
Nä, nu tog jag i.
Men måste man verkligen ha så mycket underhållning?
Och är reklamfritt verkligen ett självändamål? I och för sig är det irriterande med lång och ofta förekommande reklam, men det går ju att dosera?
Här finns tre statliga kanaler, tror jag, och så tysk-franska arte som i mina ögon är överlägsen. Men även de helfranska kanalerna gör en hel del program av god kvalitet.
Till och med min tolvåriga dotter märker skillnaden, hemma (i Frankrike) är det varje kväll något bra program som vi kan titta på, som hon konstaterade. I Sverige är det inte det, och då GILLAR hon ändå Melodifestivalen i alla dess former, Så ska det låta och Allsång från Skansen.
Jag tror inte att man kan skylla på att Sverige är ett litet land, jag tror att man måste finna förklaringarna till utarmningen på andra håll.
Jag har dessvärre inte Arte. Och nu kanske jag byter spår, men tänk om Sverige kunde gå med där, eller i vart fall distribuera den i en textad version via den nya digital-tv:n.
Kanske hade det förresten rent allmänt varit bra med en Europeisk public servicekanal? Tanken på att en tv-kanal inte nödvändigtvis måste vara kopplad till ett land tycker jag är tilltalande och intressant.
I Sverige har SVT i alla fall skapat Kunskapskanalen nu som fokuserar på lite seriösare program.
Sen är jag väldigt förtjust i SR, för min del P1 och P2. Jag skulle hellre vilja att min licens kallades radiolicens. Kanske kommer sig min skepsis till omorganiseringar av detta slag att det verkar fungera i radion.
Ja, Arte är rätt spännande, den är hela tiden dubbel, blandat vad gäller journalisterna och dubbat till respektive språk (vilket ju skulle vara onödigt i Sverige, där folk är vana att läsa textremsa). Tyngdpunkten ligger på franskt och tyskt men även annat europeiskt slinker med, fast med svenska mått mätt, otroligt lite från BBC.
Det finns även en francofon samkanal (som min mamma får in), den är rätt ok, den kanske du har?
Karin, min kabelleverantör tillhandahåller France2 och den frankofona samkanalsen TV5. Som jag tidigare varit inne på gillar tilltalet mer i de franska kanalerna. Jag är kanske dum och konstig, men får känslan av att svenska journalister betraktar sig som någon sorts åklagare. Vad gäller kvalitet tycker jag inte att France2 känns nämnvärt bättre än SVT men jag har inte jämfört. Lördagskvällsunderhållningen i France2 finner jag ganska intetsägande. Men de har en del bra diskussionsprogram. Överhuvudtaget verkar samtalet stå mer i centrum.
I vanlig ordning kan jag bara bekräfta. Lördagskvällarna är ÖKEN här, i varenda kanal, i övrigt är det bättre, tonen, som du påpekar, en annan.
Skicka en kommentar