Njet

Jo, jag utvecklar det hela lite, här skriver Oline Stig om varför hon inte gillar att vara författare.
Här skriver kulturjournalisten Annina Rabe om varför hon gått ur journalistförbundet.
Här ger Carl-Henning Wijkmark sin syn på vad det är att vara en skönlitterär svensk författare idag.

Artiklarna är bara tre av många, många som jag läst de senaste åren, om författares och kulturskribenters (ekomomiska) villkor.
Själv tillhör jag då inte den skara som tycker att staten ska pumpa in mer pengar i kulturen. Samtidigt inser jag att Wijkmark har rätt, en seriös författare kan inte leva på sina böcker i Sverige idag. Det kan han/hon inte i Frankrike heller i de allra flesta fall - det är inte dit jag vill komma.
Jag tror att författarrollen och yrket kommer att genomgå enorma förändringar under den kommande, säg tioårsperioden. Staten kommer inte fortsätta att pytsa in pengar i kulturen, vad än folk tycker. Om de kommersiella krafterna kommer betala för det Wijkmark är inne på, en djupare genomlysning av samhället kan man också fråga sig.

Jag tror att alla författare som vill fortsätta att vara författare måste finna en annan försörjning, skriva på fritiden, välja mer. Jag tror inte att vi/de kommer att försvinna, men jag tror att det kommer bli mycket hårdare bud.
Som om det inte redan vore hårda bud.

Poängen med den delen av en kultur som är litteraturen, till och med skönlitteraturen, är ju att den måste vara efterfrågad, annars försvinner den.