Så börjar jag då om på nytt, vet inte om det kommer att hålla i sig. Får se.
Den direkta orsaken är det dåliga samvete jag fick då jag häromdagen ägnade mig åt googling på mitt eget namn och till min förvåning fick se att min gamla blogg citerades i en uppsats i ämnet litteraturhistoria, närmare bestämt om litteraturkritik.
Och den bloggen har jag raderat.
Tanken med den här att den inte ska raderas. Därför måste jag från början ha lite mer klart för mig vad jag ger mig in på, och det borde jag ju ha vid det här laget. Började blogga hösten -05 och har sedan dess hållit på.
Har också hunnit ledsna flera gånger om på den svenska debatten, den svenska bloggosfären, den svenska bokbranschen och egentligen hela det svenska kulturklimatet.
Och så bor jag inte i Sverige heller, numera sedan femton år.
Jag har känt och känner alltjämt att det steg jag tog då jag lämnade Sverige blir så att säga större och större, det är som om jag stod på andra sidan en sån där kontinentalspricka - en hel kontinent ger sig iväg och jag står på den andra stranden och vinkar.
Och samtidigt inte.
För jag är fortfarande fången i mitt modersmål, mina tankar har visserligen förändrats, men många av dem tänker jag fortfarande på svenska. Det händer att jag inte finner ett ord på svenska, men det är mycket vanligare på franska.
Och även om jag är mycket trött på svensk "kulturdebatt" så följer jag den, liksom jag förundrat läser om den svenska skolan.
Ja, apropå den - så är jag numera glad att inte bo i och uppfostra mina barn i Sverige.
När jag insåg att de i mina ögon får en mycket bättre utbildning här i Frankrike insåg jag också att jag hade blivit mycket franskare än jag först hade tänkt mig.
Om mina franska läsupplevleser skriver jag på bloggen franska romaner.
Här tänkte jag skriva om mina svenska, på gott och ont.
10 kommentarer:
Hej igen Karin! Du är tillbaka! Tjohoo - gissa om vi på Svenskläraren är glada att få läsa om dina äventyr i det franska skolsystemet igen! Och få ta del av din syn på det svenska skolsystemet - tack för ditt första inlägg, våren är räddad.
Vi lägger genast en länk till dig från oss och kräver naturligtvis att du länkar upp din alldeles egna svenska favoritblogg bums. För visst är vi din svenska favoritblogg? :^)
Hej Martin,
Roligt med en entusiastiskt vinkande läsare från den där bortglidande kontinenten.
Ja, om jag lägger in favoritlänkar så hör ni definitivt till dem.
Har inte kommit så långt än bara.
:^) Jupp, vi har saknat dig. Och det är skönt att ha någon att stångas mot i kommentarerna igen. Visst känns det förresten som om dina kulturspaningar på Franska romaner också har stor relevans för oss svensklärare?
Så roligt och bra! Men om du nu ska ha en seriös blogg om franska romaner och en annan seriös blogg om allt det svenska så kan man kanske få hoppas på en tredje vanvettsblogg med dåliga bilder, tornexperiment och brända endiver? Fast det låter ju väldigt tungrott. Jag läser det du bjuder på, helt enkelt.
Martin,
Det ska du väl egentligen inte fråga mig om, jag är ju part i målet.
Men någon liten relevans, kanske...
Jorun,
Ja, det var så sant, endiverna och tornen och de dåliga bilderna hade jag glömt.
Ja, inte vet jag. Vanvettsbloggen kanske kommer. Eller också övergår det svenska i det det förmodligen i själva verket är: rena rama stolligheten.
Utomordentligt! Men hoppas att det blir litet dragspel och Hägg och Syrén i alla fall. Fast vitt på svart.....
Om svenska krusbär skrev jag f.ö. på Sesemana.
Bengt,
Vet inte, men ni kommer bara ihåg de knäppaste grejerna, du och Jorun. Hägg och Syrén var kul, det var de. Och projekt Göran. Man kanske skulle ta om dem helt enkelt...
Man får väl se.
Och svart är det för att jag ska komma ihåg att det här är serious matters, så man kan väl inte säga att själva viljan finns där.
Å andra sidan, har hittills aldrig kunnat hålla mig i skinnet och bestämma mig innan, så varför skulle det gå nu.
Och nu får jag verkligen sluta skriva här och göra nåt annat istället.
Kul att du kom hit!
Ja, det där var alltså jag. Hade glömt min tidigare identitet karen. Kanske skulle börja använda mig av den ibland.
Nja, jag kan förstås bara tala för mig själv, men jag minns mycket annat än de dunderknäppa sakerna. Det breda fältet tycker jag du täckt väl genom att å ena sidan presentera klokheter om det franska och å andra sidan klokheter om det svenska. Det är bara knäppigheterna som irrar hemlösa.
Galenskap växer inte på träd, det håller jag med om. Men en tredje blogg? Never.
Skicka en kommentar