Och nu ska man lagstifta om att svenska ska vara huvudspråk i Sverige, liksom ett antal minoritetsspråks ska säkras skydd som just minoritetsspråk.
Invändningen förra gången detta var på tapeten var ju att detta "behövdes inte".
Men förändringar kan gå fort, och det är ett problem om den högre utbildningen inte sker och ger några resultat på svenska. På sikt. Orden försvinner, språket utarmas och förståelsen för äldre texter försvinner.
Ska man då behöva stifta en lag?
Kanske. I Sverige är fortfarande stora områden oreglerade i lagtexten, områden som i de flesta andra europeiska länder är knökfulla med lagtext. Det kan antagligen få konsekvenser som jag inte orkar tänka ut här.
Det enda jag tycker verkar riktigt dumt med förslaget och också genomsvenskt är att den inte innehåller några sanktionsmöjligheter. Den myndighet som struntar i att följa den kan alltså harva på - i sann svensk anda.
För för detta är vi kända: Vi utkräver inte ansvar.
Uppdatering:
Bernur skriver om samma sak på sin blogg.
3 kommentarer:
Det finns andra saker som nog bara tycks existera i Sverige. T ex svensk smak. Intressant artikel i Axess. Man glömmer att du är arkitekt också. Kolla upp den här artikeln ur SvD om en bostadsrättsförening som tvingade en medlem att byta gardiner för att de var i fel färg.
Låter rätt hemskt, tycker jag nog. Samtidigt, har en kompis som bodde på Strandvägen ett tag, och där fick man inte ha nånting på balkongerna, och efter ett tag förstod jag det, det hade sett för bedrövligt ut med folks balkongjox - just där. Fast det var lite speciellt.
Smakförtrycket kanske kan förekomma även här, jag vet inte.
Att det inte blir några reprimander är väl också det typiskt svenskt: min amerikanska kollega här på skolan blir ofta bedrövad när vi diskuterat t ex elevers frånvaro, och hon suckar uppgivet: men varför får vi inte göra något? Det är som om vi lärde ungdomarna att det spelar ingen roll vad ni gör, det får ändå inga konsekvenser ...
Skicka en kommentar